När jag var tio år blev jag vegetarian. Det berodde mycket på min kompis Lina och fågeln Chicko. När hon skaffade Chicko insåg hon det underliga i att vissa djur kallas husdjur och andra mat. Tillsammans bestämde vi oss för att bli vegetarianer, det var inget svårt beslut. Det kändes självklart eftersom jag inte längre såg kött som mat, utan som delar av döda djur.

Som tioåring la jag inte stor politisk vikt vid mitt matval, då var det främst en fråga om empati. Nu är det för mig främst en politisk kamp. Jag ser djurförtryck som en del av det kapitalistiska systemet, där man utnyttjar, skadar och dödar andra (i detta fallet djur) för egen ekonomisk vinning. Därför ser jag inte min veganism som en ensaksfråga utan som del i en systemkritik.

Anledningen att berätta om djurens levnadsvillkor, är inte att ge människor dåligt samvete. Varje enskild människa är inte skyldig till hela djurförtrycket. Men däremot är det allas ansvar att göra slut på det. Alla kanske inte orkar bli veganer med en gång (fast det är inte så jobbigt). Men alla kan göra något, inte köpa päls, sluta med kött, och/eller dra ner på mjölkprodukter.

Jag har valt att inte ta med alla ruskiga fakta om djurindustrin här. Eftersom det är meningen att du ska bli sugen på mat, inte må dåligt. Om du vill lära dig mer finns det många andra som skrivit om detta.